Så var det nu dags att köra igång. Jag har ju som sagt spelat sedan tidigare så att köpa spelet var ett steg jag kunde hoppa över. Men. Killarna och tjejerna på Blizzard - gänget vi alla vill tacka för WoW - kör just nu en trevlig liten kampanj som innebär att man får ladda hem och testa att spela upp till level 20 i 10 dagar. En så kallad trial-version. Kan vara så att de alltid kör med det, det vet jag inte. Trevligt och framför allt smart är det i alla fall. Så jag hoppade på den. Jag menar, varför börja betala direkt när man kan få de första 10 dagarna gratis?
Det första jag får göra efter att ha installerat är att välja vilken server, eller Realm, jag vill spela på. Det går att välja mellan tre olika typer; PvE (Player vs Environment), PvP (Player vs Player) eller Roleplaying där man går in mer i rollen som sin karaktär. Jag väljer PvE, eftersom jag helt enkelt gillar det mest. Alla servrar har alla möjliga tuffa namn som för mig som egentligen inte känner någon annan som spelar spelar någon större roll (hade jag gjort det hade jag ju så klart valt samma som den/dem). Jag väljer en som har namnet Hellfire, det lät fränt!
Sen är det då äntligen dags att skapa min första karaktär! Man börjar med att välja ras och klass. I grunddelen av spelet, det vill säga spelet utan alla expansioner, innehåller ett val mellan åtta olika raser. Vi behöver inte gå in så djupt på vilka det är, de flesta som läst så här långt vet nog på ett ungefär redan vad WoW är och vilka typer av figurer som finns att välja mellan. Mitt val blir en manlig variant av rasen Tauren, ett slags mänskligt tjursläkte.
Jag, som spelare, vet ju både sedan tidigare i WoW och från andra spel att jag är den typen spelare som gillar att kasta mig in i en klunga fiender, tåla att få en massa stryk och dela ut ännu mer stryk så det finns egentligen bara en typ av klass för mig, krigaren.
Så krigare blir jag.
Och eftersom jag alltid varit lite intresserad av grekisk mytologi, eller snarare mytologiska varelser i allmänhet, så finns det egentligen bara tre olika tuffa namn att ge den här "tjurmannen"; Minos, Asterion eller Theseus. Beslutsångesten infinner sig omgående och då frågar man ju förstås sin älskade fru vad man ska döpa sin gubbe. Valet blir Theseus - vilket givetvis redan är taget - och vips är Thesevs istället född!
Äntligen kan jag börja spela!
Eftersom jag valde att spela en Tauren får jag automatiskt börja i startzonen som kallas Camp Narache, en ganska fredlig liten by långt från alla stora faror ute i världen. Perfekt för en nybörjarkrigare som mig att utgå ifrån, med andra ord. Det första jag ser är en annan Tauren med ett gult utropstecken över huvudet. Han har ett uppdrag åt mig. En quest. Han vill att jag ska slå ihjäl några stackars djur, en slags blandning mellan strutsar och flamingos, samla ihop några av deras kroppsdelar och lämna tillbaka till honom. För det får jag pengar, utrustning eller erfarenhet. Eller alltihop.
Så är det igång.
Jag ser några fler gula utropstecken på min karta som jag "plockar upp" innan jag ger mig ut för att slå ihjäl en massa djur. Redan efter första questen har jag levlat upp till två. Det går ganska fort i början. Det är någonstans här man fastnar för spelet. Man kan inte, vill inte sluta. Ska bara, måste bara levla upp en nivå till. Ska bara, måste bara samla ihop de där sakerna till den där questen. Skrämmande, och samtidigt underbart tillfredsställande. På något konstigt sätt.
Den här, min första av många "spelsessioner", kör jag bara ungefär en timme. Det är lördag och min fru tycker att jag är skittråkig, vilket jag kan förstå. Hur som helst hinner jag på den tiden klara av alla quests som Camp Narache har att erbjuda. Den sista questen de ger mig går ut på att ta mig till en ny liten by, Bloodhoof Village. Jag tar mig dit, gör den nya byn till mitt nya hem genom att låta Inn-ägaren förtrolla min Hearthstone, en slags teleportörsten. Sedan loggar jag ut. Jag, eller min krigar-Tauren, är redan på level 5 och jag är på väg...
Det första jag får göra efter att ha installerat är att välja vilken server, eller Realm, jag vill spela på. Det går att välja mellan tre olika typer; PvE (Player vs Environment), PvP (Player vs Player) eller Roleplaying där man går in mer i rollen som sin karaktär. Jag väljer PvE, eftersom jag helt enkelt gillar det mest. Alla servrar har alla möjliga tuffa namn som för mig som egentligen inte känner någon annan som spelar spelar någon större roll (hade jag gjort det hade jag ju så klart valt samma som den/dem). Jag väljer en som har namnet Hellfire, det lät fränt!
Sen är det då äntligen dags att skapa min första karaktär! Man börjar med att välja ras och klass. I grunddelen av spelet, det vill säga spelet utan alla expansioner, innehåller ett val mellan åtta olika raser. Vi behöver inte gå in så djupt på vilka det är, de flesta som läst så här långt vet nog på ett ungefär redan vad WoW är och vilka typer av figurer som finns att välja mellan. Mitt val blir en manlig variant av rasen Tauren, ett slags mänskligt tjursläkte.
Jag, som spelare, vet ju både sedan tidigare i WoW och från andra spel att jag är den typen spelare som gillar att kasta mig in i en klunga fiender, tåla att få en massa stryk och dela ut ännu mer stryk så det finns egentligen bara en typ av klass för mig, krigaren.
Så krigare blir jag.
Och eftersom jag alltid varit lite intresserad av grekisk mytologi, eller snarare mytologiska varelser i allmänhet, så finns det egentligen bara tre olika tuffa namn att ge den här "tjurmannen"; Minos, Asterion eller Theseus. Beslutsångesten infinner sig omgående och då frågar man ju förstås sin älskade fru vad man ska döpa sin gubbe. Valet blir Theseus - vilket givetvis redan är taget - och vips är Thesevs istället född!
Äntligen kan jag börja spela!
Eftersom jag valde att spela en Tauren får jag automatiskt börja i startzonen som kallas Camp Narache, en ganska fredlig liten by långt från alla stora faror ute i världen. Perfekt för en nybörjarkrigare som mig att utgå ifrån, med andra ord. Det första jag ser är en annan Tauren med ett gult utropstecken över huvudet. Han har ett uppdrag åt mig. En quest. Han vill att jag ska slå ihjäl några stackars djur, en slags blandning mellan strutsar och flamingos, samla ihop några av deras kroppsdelar och lämna tillbaka till honom. För det får jag pengar, utrustning eller erfarenhet. Eller alltihop.
Så är det igång.
Jag ser några fler gula utropstecken på min karta som jag "plockar upp" innan jag ger mig ut för att slå ihjäl en massa djur. Redan efter första questen har jag levlat upp till två. Det går ganska fort i början. Det är någonstans här man fastnar för spelet. Man kan inte, vill inte sluta. Ska bara, måste bara levla upp en nivå till. Ska bara, måste bara samla ihop de där sakerna till den där questen. Skrämmande, och samtidigt underbart tillfredsställande. På något konstigt sätt.
Den här, min första av många "spelsessioner", kör jag bara ungefär en timme. Det är lördag och min fru tycker att jag är skittråkig, vilket jag kan förstå. Hur som helst hinner jag på den tiden klara av alla quests som Camp Narache har att erbjuda. Den sista questen de ger mig går ut på att ta mig till en ny liten by, Bloodhoof Village. Jag tar mig dit, gör den nya byn till mitt nya hem genom att låta Inn-ägaren förtrolla min Hearthstone, en slags teleportörsten. Sedan loggar jag ut. Jag, eller min krigar-Tauren, är redan på level 5 och jag är på väg...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar