Öken, bara öken

Dagens spelsession och dess quests skickade mig vidare till ett nytt område som kallas för The Barrens. Det här är ett område som utseendemässigt nästan är raka motsatsen till vad jag sett tidigare i spelet. Kom på det nu att jag inte visat det (kanske kommer senare) men mitt första område innehöll en massa grönska och vatten. The Barrens är mest något som liknar öken. Hur som helst, omväxling förnöjer!

Staden, eller rättare sagt lägret, jag hamnade i och just nu kallar för mitt hem heter The Crossroads och innehöll visst en hel drös med nya quests som jag har frossat i halva dagen. De här uppdragen var lite större och tog lite längre tid än vad jag hittills varit bortskämd med. Men å andra sidan var belöningarna också lite större, så det gör inget.

Mitt upp i allt stötte jag på en annan spelare som höll på med samma quest som jag, så jag föreslog att vi skulle jobba i grupp och han/hon hängde på.

Score!

Allt blir så mycket enklare om man har någon att samarbeta med när man questar, märkte jag nu. Det var första gången jag spelade ihop med någon annan med den här karaktären, men förhoppningsvis inte den sista. Ska bli spännande sen när det blir dags att ge sig in i olika dungeons och dylikt och se om någon vill ha med mig. Hoppas det. Och hoppas att de är lite bättre på engelska än killen/tjejen jag spelade med idag var. För det var inget vidare, haha. Men men, vi gjorde oss förstådda så det funkade ju ändå.

Musik, då? Det kan bli lite tråkigt så här när man sitter och nöter quest efter quest att bara lyssna på ljudeffekterna och den lilla snutt musik som spelet innehåller. Så jag drar igång Spotify i bakgrunden innan jag startar spelet. Idag hette spellistan Tiger Lou vs Satyricon, vilket säkert förklarar det mesta. Men varför så skilda musikgenrer, kanske du undrar? För att jag helt enkelt gillar kontrasten. Jag är lite av en allätare när det gäller musik, och speciellt när man spelar vill man ju blanda lite. Ibland passar det med mysmusik och ibland när det är lite spännande vill man dra på med lite tung metal.

Har förresten inte hört något mer från Blizzards support än. De mailade igår kväll och bad mig ange en massa uppgifter för att kanske få tag i mitt gamla konto, och jag svarade direkt. Så vi får se, förhoppningsvis får jag svar igen senare idag.

Idag stannade jag på level 15, så du ser, det börjar redan gå mycket långsammare att levla upp. Men huvudsaken är ju att det inte står still, eller hur? ;) På bilden här ovan kan du även se hur det ser ut i The Barrens, lite av en blandning mellan savann och öken... Eller något.

Ett äventyr tar form...

Försökte uppgradera mitt trial-konto till ett vanligt konto idag. Detta för att lyckas komma åt utrustning från några av mina tidigare karaktärer. Det är nämligen så fiffigt att karaktärerna kan posta prylar fram och tillbaka mellan sig och på så sätt hjälpa varann om den ena har något som den andra saknar. Den här funktionen är dock avstängd i trial-versionen av spelet, däri mitt dilemma. Hade tanken att om alla mina andra karaktärer ger sin utrustning till min Thesevs så kan han antingen sälja den och få det lite lättare eller använda den om det är någon pryl som är bättre än hans egen.

Men.

Det gick inte. När jag skulle ange valideringsnyckeln för min kopia av spelet tyckte de att den redan var i bruk. Problemet ligger antagligen i att jag spelat tidigare, men jag tycker inte att jag ska vara tvungen att köpa spelet en gång till om jag vill börja spela igen. Hur som helst har jag mailat supporten och går nu i väntans tider.

Givetvis lät jag inte bli att spela bara för det. Questandet har idag fortsatt så det stått härliga till! Lite segt är det så här i början, mest för att jag redan gjort de här uppdragen flera gånger tidigare. Men det är bara att mala på så är man snart på outforskad mark igen! Förhoppningsvis och troligtvis snappar man även upp någon nyttig lärdom som man tidigare missat på vägen.

Dagens quests tog mig bland annat till och runt om staden Thunder Bluff, som är Tauren-folkets huvudstad. Kändes skönt att hamna lite mer bland andra spelare, då man kan känna sig lite isolerad så här i början av sin "karriär".

Det var svårt att hålla sig vid liv runt dessa quests, kände jag. Ofta hamnade jag i situationer där fler än en fiende hoppade på mig och då var det mer eller mindre kört direkt. Om det berodde på mig eller spelets utformning låter jag vara osagt. För dig som inte vet vad som händer när man dör i World Of Warcraft så är det så att man som karaktärens ande vaknar upp på närmsta gravplats (antar jag att det är) där en så kallad Spirit Healer kan väcka dig till liv igen. Väljer man att bli uppväckt får man som straff ett slitage på all sin utrustning vilket kan bli dyrt om man måste reparera den ofta. Alternativet är att som sin karaktärs ande istället springa tillbaka till stället där man blev dödad och vakna upp på egen hand där. Kruxet med det är att beroende på var man dog och var närmsta gravplats ligger kan det bli en lång löprunda. Skittrist! Men hellre det än att skada utrustningen eller hur, haha. Hur som helst kan vi väl säga att jag idag har sprungit ett relativt stort antal mil, hehe.

Allt som allt har det ändå gått ganska bra idag, måste jag säga. Jag hittade ett mycket bra svärd, med tanke på min level, och det sista jag gjorde innan jag loggade ut var att köpa en så bra rustning jag bara kunde hitta för mina surt förvärvade småslantar. Så imorgon blir det förhoppningsvis inte lika mycket "dödtid". Idag stannade jag på level 12...

De första stegen...

Så var det nu dags att köra igång. Jag har ju som sagt spelat sedan tidigare så att köpa spelet var ett steg jag kunde hoppa över. Men. Killarna och tjejerna på Blizzard - gänget vi alla vill tacka för WoW - kör just nu en trevlig liten kampanj som innebär att man får ladda hem och testa att spela upp till level 20 i 10 dagar. En så kallad trial-version. Kan vara så att de alltid kör med det, det vet jag inte. Trevligt och framför allt smart är det i alla fall. Så jag hoppade på den. Jag menar, varför börja betala direkt när man kan få de första 10 dagarna gratis?

Det första jag får göra efter att ha installerat är att välja vilken server, eller Realm, jag vill spela på. Det går att välja mellan tre olika typer; PvE (Player vs Environment), PvP (Player vs Player) eller Roleplaying där man går in mer i rollen som sin karaktär. Jag väljer PvE, eftersom jag helt enkelt gillar det mest. Alla servrar har alla möjliga tuffa namn som för mig som egentligen inte känner någon annan som spelar spelar någon större roll (hade jag gjort det hade jag ju så klart valt samma som den/dem). Jag väljer en som har namnet Hellfire, det lät fränt!

Sen är det då äntligen dags att skapa min första karaktär! Man börjar med att välja ras och klass. I grunddelen av spelet, det vill säga spelet utan alla expansioner, innehåller ett val mellan åtta olika raser. Vi behöver inte gå in så djupt på vilka det är, de flesta som läst så här långt vet nog på ett ungefär redan vad WoW är och vilka typer av figurer som finns att välja mellan. Mitt val blir en manlig variant av rasen Tauren, ett slags mänskligt tjursläkte.

Jag, som spelare, vet ju både sedan tidigare i WoW och från andra spel att jag är den typen spelare som gillar att kasta mig in i en klunga fiender, tåla att få en massa stryk och dela ut ännu mer stryk så det finns egentligen bara en typ av klass för mig, krigaren.

Så krigare blir jag.

Och eftersom jag alltid varit lite intresserad av grekisk mytologi, eller snarare mytologiska varelser i allmänhet, så finns det egentligen bara tre olika tuffa namn att ge den här "tjurmannen"; Minos, Asterion eller Theseus. Beslutsångesten infinner sig omgående och då frågar man ju förstås sin älskade fru vad man ska döpa sin gubbe. Valet blir Theseus - vilket givetvis redan är taget - och vips är Thesevs istället född!

Äntligen kan jag börja spela!
Eftersom jag valde att spela en Tauren får jag automatiskt börja i startzonen som kallas Camp Narache, en ganska fredlig liten by långt från alla stora faror ute i världen. Perfekt för en nybörjarkrigare som mig att utgå ifrån, med andra ord. Det första jag ser är en annan Tauren med ett gult utropstecken över huvudet. Han har ett uppdrag åt mig. En quest. Han vill att jag ska slå ihjäl några stackars djur, en slags blandning mellan strutsar och flamingos, samla ihop några av deras kroppsdelar och lämna tillbaka till honom. För det får jag pengar, utrustning eller erfarenhet. Eller alltihop.

Så är det igång.

Jag ser några fler gula utropstecken på min karta som jag "plockar upp" innan jag ger mig ut för att slå ihjäl en massa djur. Redan efter första questen har jag levlat upp till två. Det går ganska fort i början. Det är någonstans här man fastnar för spelet. Man kan inte, vill inte sluta. Ska bara, måste bara levla upp en nivå till. Ska bara, måste bara samla ihop de där sakerna till den där questen. Skrämmande, och samtidigt underbart tillfredsställande. På något konstigt sätt.

Den här, min första av många "spelsessioner", kör jag bara ungefär en timme. Det är lördag och min fru tycker att jag är skittråkig, vilket jag kan förstå. Hur som helst hinner jag på den tiden klara av alla quests som Camp Narache har att erbjuda. Den sista questen de ger mig går ut på att ta mig till en ny liten by, Bloodhoof Village. Jag tar mig dit, gör den nya byn till mitt nya hem genom att låta Inn-ägaren förtrolla min Hearthstone, en slags teleportörsten. Sedan loggar jag ut. Jag, eller min krigar-Tauren, är redan på level 5 och jag är på väg...

WoW - ett projekt i sig

Okej, jag har funderat länge och väl på saker som är värda att blogga om. Något som är kul att läsa och kul att skriva om, i längden. För mig, känns det ovärt att sitta och berätta om hur det gick för mig på jobbet eller liknande dag in och dag ut. Man tröttnar rätt snabbt på sånt. I alla fall jag, haha. Så kom jag i alla fall på att något som skulle kunna vara kul att skriva om - och kanske också att läsa om - vore om jag började från scratch att spela World Of Warcraft och bloggade om min framgång. Verkar i alla fall vara en kul grej att skriva om.

Så. Med beslutet taget att jag ska göra det här gäller det väl att sätta upp lite förhållningsregler för mig själv att hålla mig efter. Det är ju ändå ett rätt stort projekt med tanke på att jag förutom att hinna spela själva spelet - vilket är en enorm tidstjuv i sig - också ska hinna blogga om min framgång, ha ett liv tillsammans med min fru och mina vänner och framför allt också sköta mitt jobb. Som du kanske förstår kommer spelandet inte att ha första prioritet av alla dessa punkter, så regel nummer ett måste ju bli att spela minst 1-2 gånger per vecka. Låter väl rimligt? Detta innebär ju också att det borde bli minst 1-2 blogginlägg per vecka, vilket kanske är i minsta laget när man pratar om en blogg men målet för mig här är ju att inte sätta för höga krav på mig själv eftersom jag vet att jag då inte kommer att fullfölja mitt lilla (?) uppdrag. Om jag fortsätter ha roligt och inte känner mig tvungen är chansen större att jag faktiskt klarar det här.

Det bör nämnas att jag inte är helt grön när det gäller World Of Warcraft, eller WoW, som jag troligtvis oftast lär benämna det i framtiden. Men med det sagt är jag också långt ifrån en av de där experterna som kan allt om spelet och har flera karaktärer med level 80, med bästa utrustningen. Min bästa karaktär som jag hade förr i tiden (på ett konto jag stängt av och tydligen slarvat bort, för övrigt) låg någonstans runt level 30. Bara. Och jag tyckte det tog skitlång tid att komma dit. Vilket för mig osökt till nästa regel. Jag ska börja med en helt ny karaktär på level 1 och jobba mig upp till level 80. Eller när jag kommit så långt är det säkert level 85, tyckte jag läste något om att det skulle bli möjligt med nästa expansion.

Okej, en liten sammanfattning av reglerna så här långt:

• Spela 1-2 ggr per vecka
• Blogga 1-2 inlägg per vecka
• Levla upp från 1-80 (eller det som är högst när jag kommit så långt)

Lär säkert tillkomma fler regler under resans gång men det här börjar jag med... Så, wish me luck!